(Jag skrev det här som ett inlägg på SFAM forumet, så det är lite i svarsstil.)
Jag tror det är ett misstag att bedöma IT i vårdsituationer utifrån Watson. Watson fyller en viss speciell funktion (om det funkade) som inte konkurrerar med vad vi gör dagligdags. Min bild av hur “medicin” ser ut, sett ur ett kunskapsprocess perspektiv är att det handlar om tre nivåer:
1. Ren kunskap om biologin och patologin, typ EBM, epidemiologi, m.m. I princip inte individuellt patientorienterat.
2. Tillämpning och anpassning (implementering) av ren kunskap i det individuella patientfallet.
3. Kännedom om patientens egenskaper, mätvärden, tidigare tillämpade diagnostiska medel och behandlingar.
Watson befinner sig resolut på nivå 1, dvs som hjälpmedel vad gäller biologi och patologi vetenskap. Watson är inte individuellt patientorienterat annat än i den avsikten att man selekterar information som kan vara intressant i det individuella fallet.
Dagens journalsystem befinner sig renodlat på nivå 3, dvs hanterar patientkännedomen i allt det som kan beskrivas objektivt nog för att förekomma där. Nivå 3 är ett nödvändigt villkor för bra vård, men inte på något sätt tillräckligt.
Idag finns alltså viss täckning på nivå 1, utbredd täckning på nivå 3, men i avsaknad av nivå 2, sammankopplingen av de andra två, finns ingenting riktigt fungerande. Så nivå 2 är det mest intressanta just nu.
Exempel på en nivå 2 funktion skulle vara att utgående från patientens status i nivå 3, dagens journalsystem, söka upp och presentera information från nivå 1. Men då är frågan, presentera till vad eller vem? Det skulle behövas en intelligens av en helt ny sort och kvalitet i nivå 2 för att tolka informationen från nivå 1 (typ Watson) och tillämpa den på patienten, hänsyn tagande till att kännedom om individen vi kan finna. Den intelligensen finns, men bara som wetware (mänsklig hjärna) för närvarande.
Att skapa en sådan artificiell intelligens är för närvarande inte särskilt lätt eller särskilt nyttigt. Vi har ju redan människor i loopen.
Men att utnyttja den mänskliga förmågan att koppla mellan nivå 1 och nivå 3 kräver en mängd verktyg som gör den kopplingen lättare. Verktyg som summerar vad nivå 1 kan bidra med och som summerar nivå 3 så att nivå 1 kan göra ett bättre jobb. Alla dessa verktyg hamnar som hjälpmedel i nivå 2, och kan förmodligen mångfaldigt förstärka läkarens förmåga att ställa rätt diagnoser och att välja rätt behandlingar.
Mao, den närmaste tidens utveckling bör vara hjälpmedel för läkare så de kan bli mer effektiva och göra mindre misstag. Inte att ersätta läkare, eftersom det är alldeles för svårt å ena sidan, och inte ens särskilt lönsamt å den andra.
Men det här kräver också att vi som läkare är lite mer noggranna i medverkande och motverkande vad gäller teknologi. Det kräver att vi skiljer på vad som förbättrar vårt arbete och vad som konkurrerar. Det kräver också lite mer insikt i var precis i de här kunskapslagren och implementeringarna nya verktyg befinner sig, så vi vet vad vi ska medverka till och vad vi ska motverka.
Det bör påpekas att en stor del av förvirringen bland tjänstemän (och läkare!) är att man inte ser skillnad mellan just nivå 1 och nivå 2. Saken blir inte bättre av att IT producenter inte heller ser den skillnaden.
När vi diskuterar vårdprogram och checklistor här på forumet så blir jag alltid enormt irriterad över vagheten i terminologin samt att alla tycker sig kunna ha sin egen definition av vad begreppen betyder (och då i synnerhet våra tjänstemän och politiker som svingar begreppen hej vilt utan eftertanke).
Den mest sansade definitionen borde vara att “vårdprogram” befinner sig på nivå 1, dvs föreskriver vad som ska diagnosticeras och ske i en typ av patientfall, utan att ta hänsyn till den individuella patienten. (Samtidigt har våra overlords ofta glömt att nivå 1, vårdprogrammet, inte kan gå direkt till patienten, nivå 3, utan faktiskt måste individanpassas i nivå 2, vilket utgörs av läkare för närvarande.)
“Checklistor”, däremot, är ett arbetssätt (nivå 2) som inte är relaterat vare sig till nivå 1 (biologisk och patologisk vetenskap) eller nivå 3 (den individuella patienten), men enbart föreskriver en arbetsmetod och ett kontrollförfarande. Mao kan en checklista aldrig vara ett hot mot vår terapeutiska frihet, eftersom en sådan aldrig ska föreskriva en viss terapi.